Knowledge Den klassiska ”fishtail”-parkasen utvecklades i slutet av 1940-talet som ett plagg bestående av separata, löstagbara delar för att ge flexibelt skydd mot växlande väderförhållanden.
Den ursprungliga fishtail-parkasen kallades ”M-1951” och var ett rymligt ytterplagg designat för att passa över en militäruniform och gjord för att tåla temperaturer under -10°C. Benämningen ”fishtail” hänvisar till den slits i nederkanten av parkasens bakparti. Designen utvecklades i slutet av 1940-talet som ett plagg bestående av separata och löstagbara delar för att ge ett flexibelt skydd mot extrema och växlande väderförhållanden. Den vanligaste versionen av parkasen, ”M-1951”, bestod av ett lätt och vattenavvisande skallager tillverkat av en blandning av bomull och nylon, ett mohairfoder med knappar och en pälsfodrad huva. Det yttre skalet kunde bäras utan fodret vid mildare temperaturer. Den hade en tunn, fastsydd huva, två diagonala fickor och en täckt dragkedja. Den nedre fållen hade en dragsko som kunde knytas runt benen för extra isolering. På 50- och 60-talet blev överskottskläder för armén och marinen populära bland ungdomar och i vissa subkulturer, och fishtail-parkasen kom exempelvis att symbolisera den brittiska mod-rörelsen.