Växter har alltid varit en källa till både mat och medicin, och kunskapen om hur man använder dem har förts vidare genom generationer. För de flesta människor är den länken bruten, och naturen är i dag ofta något vi närmar oss med en större försiktighet. För Signe Siemsen – örtterapeut, doula och hantverkare i Stockholm – ger den nära relationen till naturen mening och förståelse för vad det innebär att vara människa.
Signe Siemsen kallar sig för en örtterapeut. Så länge hon kan minnas har hon känt en intuitiv kontakt till naturen. Som barn fantiserade hon om att bli en häxa – inspirerad av de växtelixir hon läste om i olika böcker. Under ett par år jobbade hon på klubbar och gjorde det till en vana att fly till skogen under dagen för att ladda om och återknyta till den organiska världen.
Inom örtmedicin använder man växter för läkning och välbefinnande. Det är baserat på idén att kropp, sinne och miljö är sammanlänkade. I dag kan det tyckas märkligt – nästan excentriskt – men historiskt sett har det varit både det en nödvändighet och en norm.
"Människan har alltid samlat växter för mat och medicin, och jag gör ingen tydlig åtskillnad mellan de två", säger Signe. "Jag tror att vi föds med en inneboende kunskap om vad som är bra för våra kroppar men vi lär oss att bortse från det från tidig ålder. Många människor är rädda för naturen, fast vi är naturen. Vi är inte separerade från den – även om vi har lärt oss att leva som om vi är det."
Det finns en tydlig och återkommande rytm i hennes arbete. Vår, sommar och höst innebär en intensiva period av samlande, torkning, fermentering och förberedelse av tinkturer, där hon försöker att bearbeta och bevara så mycket som möjligt av det som växterna erbjuder.
Nässlor, som är rika på vitaminer, kalcium, järn och mineraler, torkas och används till att stötta och stärka immunförsvaret. Vilda rosor kan "hela hjärtat" och är "bra för fertilitet, kärlek, sex och passion", och kan dessutom användas som fuktgivande och antiseptisk hudvård. Vilda hallonblad fermenteras och torkas och används som bas i de flesta örtteer och infusioner, bland annat för att underlätta hormonbalans och lindra mensvärk. Och även om de används året runt, säger Signe att vintern vanligtvis är den tid då kroppen behöver dessa läkemedel som allra mest.
"Jag tror att en stor del av den läkande kraften ligger i själva bearbetningen av växterna. Ibland känner jag inte ens att jag behöver plocka en specifik växt för att få något från den. Det räcker med att bara vara i dess närhet."
"Jag dras definitivt till det vilda men det finns även mycket kärlek i det odlade – att plantera ett frö och ge sina växter omsorg och uppmärksamhet. Jag tror dock att vilda växter bär på fler medicinska egenskaper eftersom de har genomlevt fler utmaningar och inte blivit omhuldade på samma sätt."
Signe håller kurser, workshops och skogsvandringar med utgångspunkten att närma sig naturen med ett barns sinne.
"Barn litar på sina egna sinnen. De ser sig själva som en del av naturen, snarare än separerade från den. Jag tror att det finns ett värde i att lita på att våra barn och att i sin tur lära dem att lita på sin öppenhet och intuition."
Detsamma gäller för vuxna, säger Signe, vilket är en anledning till att hon undviker att ge instruktioner när hon är ute i naturen. "Jag fortsätter att lita på min intuition och släppa idén om att någon annan alltid vet bättre vad som är bra för mig. Alla kan hitta sina favoriter i naturen, och det gör man bäst genom att röra sig bland växterna – utan att aktivt leta efter något specifikt."
Betrakta växten, helst under en längre period. Hur ser den ut på våren, på sommaren och på hösten? Hur ser dess frön ut? Hur förändras smaken och doften under växtens livscykel?
"Att vara människa innebär att skapa ett liv och en kontext. Det gör vi tillsammans med andra människor i vår omgivning. Det går inte utan att samspela med det som finns runt omkring. Det innefattar allt från vad vi äter och hur vi klär oss, till hur vi lever. Jag menar inte att alla måste bygga sina egna hus, sy egna kläder eller odla sin egen mat, men jag tror att vi alla skulle kunna återvända och närma oss en sådan process. Om var och en av oss hittar något i vår omgivning att skapa från, tror jag att vi skulle må mycket bättre och hitta en känsla av samhörighet."